1886 skrevs konsthistoria på Hôtel Eggers. Här, på konstnären Anders Zorns hotellrum - rum 134 - bildades nämligen Konstnärsförbundet. Det var en grupp av 85 svenska konstnärer – Anders Zorn, Nils Kreuger med flera – som på 1880-talet organiserade sig i den så kallade Opponentrörelsen. Detta gjordes i protest mot den konservativa Konstakademin i Stockholm.
Ernst Josephson var väldigt missnöjd med hur konst lärdes ut på Konstakademien och menade att man bara fortsatte att måla kungar och fältslag på samma sätt som man gjort i decennier. Naturalismen hade fått fäste i Paris och övriga Europa. Ernst och Opponenterna, som mestadels bestod av en ny generation konstnärer, menade att detta var konstens utveckling och framtid.
Den 27 mars 1885 framförde medlemmarna skriftligen ett krav till Konstakademien om en modernisering och reformering av konstutbildningen, utställningsverksamheten och konstnärsstödet. Kraven till akademien avvisades dock helt, vilket i sin tur ledde fram till att Opponenterna följande år bildade Konstnärsförbundet en kväll i rum 134 på Hôtel Eggers.
Under denna tid var det en del slitningar inom den stockholmska konstvärlden. Ernst Josephson publicerade i Dagens Nyheter 29 november och 10 december 1884 två uppseendeväckande inlägg “Om den konstnärliga uppfostran i Stockholm”. När Ernst Josephson vid jultiden återvände till Paris från Stockholm, kom konstnärerna där överens om att sätta upp en skrivelse till akademien med en begäran “om åtgärders vidtagande för nedsättande af en kommitté af svenska konstnärer, vald till hälften af akademien och till hälften af undertecknade i ändamål att utarbeta förslag till omorganisation af akademien”.
Skrivelsen undertecknades av 84 svenska konstnärer i Paris, London, Düsseldorf, Stockholm och andra platser. De som undertecknade kom ur olika åldersgrupper och hade skiftande bakgrund. I gruppen av kvinnliga konstnärer som undertecknade ingick Julia Beck, Hildegard Thorell, Emma Löwstädt-Chadwick, Anna Nordgren, Jenny Nyström och Julia Strömberg.
Skrivelsen lämnades sedan in till akademien 27 mars 1885 av Ernst Josephson. I april öppnades parissvenskarnas utställning “Från Seinens strand” i Blanchs konstsalong. Den omfattade 100 verk av 18 utställare.
Konstakademien lämnade 30 maj ett avböjande svar på Opponenternas skrivelse och hänvisade dem till kungen. En stor del av dessa hade förbundit sig att om akademien lämnade deras begäran utan avseende, skulle de säga upp all kontakt med akademien och inte ta emot några utmärkelser från den. De kunde därför inte delta i den akademiska jubileumsutställningen. Istället beslöt de sig att samtidigt med den anordna egen utställning. Så skedde det och den 15 september öppnades i Blanchs konstsalong “Opponenternas utställning”, som innehöll 155 konstverk av 50 utställare.
Sommaren 1886 deltog konstnärerna från båda lägren i den skandinaviska utställning, som ägde rum i Göteborg, anordnad av sällskapet Valand. Då kom beskedet att kungen hade avslagit deras begäran angående kommitténs tillsättande. Opponenterna som redan i årets början kommit överens om att sluta sig samman i en förening oavsett statligt godkännande eller inte, bildade 16 augusti Konstnärsförbundet. Som sitt syfte hade de satt upp “att motarbeta alla otidsenligheter, som kunna skada, och befrämja alla reformer, som kunna anses gagna vår inhemska konst och konstindustri”. De utarbetade en liten broschyr “Hvad bör staten göra för konsten?” (1887) som kan betraktas som deras program. Där fanns förslag på förenkling och besparing i akademiens organisation genom vilket större summor kunde anslås till inköp av konstverk. Utställningar anordnades 1887 i Göteborg och 1888 i Stockholm, varefter Konstnärsförbundet tog initiativet till att den svenska konsten blev representerad på 1889 års världsutställning i Paris - allt detta skedde utan stöd från statens sida. De följande åren medförde skarpa brytningar inom konstnärsvärlden. Konstakademiens nya stadgar från 1887 tillfredsställde inte reformvännerna, som i huvudsak stred för konstnärernas bestämmanderätt i konstnärliga frågor. Flera försök att få en enad svensk konstnärskår gjordes från olika håll men nya stridigheter blossade upp flera gånger och de stridande parterna kom aldrig riktigt överens.
Under 1900-talet anordnade Konstnärsförbundet en mängd utställningar i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Köpenhamn, Helsingfors och Berlin. De deltog i de stora utställningarna i Chicago 1893, Berlin 1896 och i Stockholm 1897 deltog förbundet med egen jury. Vid världsutställningen i Paris 1900 anordnade förbundet den svenska konstavdelningen. Förbundet startade 1890 en egen konstskola, Konstnärsförbundets skola, som med ett par uppehåll var verksam fram till år 1908. Lärare där var bland annat Richard Bergh, Anders Zorn, Christian Eriksson, Karl Nordström, Eugène Jansson, Nils Kreuger, Robert Thegerström och Knut Kjellberg som var lärare i anatomi. En del av skolans elever debuterade sedan inför allmänheten med “De ungas utställning” våren 1909.
Upprepade inre stridigheter orsakade till sist att Konstnärsförbundet upphörde med sin verksamhet 1920.
Några av de mest betydande medlemmarna var Nils Kreuger, Karl Nordström, Richard Bergh, J.A.G. Acke, Per Ekström, Gustaf Fjæstad, Eugène Jansson, Ernst Josephson, Björn Ahlgrensson, Eva Bonnier, Bruno Liljefors, Carl Larsson, Axel Sjöberg, Carl Wilhelmson, Christian Eriksson, Hanna Pauli och Georg Pauli.
Logotypen för Konstnärsförbundet (1886-1920) gjordes av konstnären Nils Kreuger.
